Trasig hund och ett trasigt hjärta

Senaste dagarna har gått i 180 och gett mig precis allt det jag behövde minst – en skadad hund, ännu mer ångest, en tom plånbok och flera turer till och från Ultuna Djursjukhus.

Det började i lördags när monstren skulle få mat. Lady och Accio busade som vanligt och var supersugna på lunch. Jag uppfattade att de blev lite väl hårda på varandra, tog bort Lady och tänkte egentligen inget mer på det. Accio skrek till då hon skulle ta ett steg och jag såg lite blod på hennes hals. När jag kollade var blodet kom ifrån hittade jag ett riktigt stort sår och jag fick panik. Har aldrig någonsin stött på ett sånt sår förut, varken på hund eller häst, och kunde inte förstå VAR det kom ifrån. Nog för att Lady och Accio varit ”på varandra” men de hade absolut inte varit arga eller slagits. Hur som helst lastade jag in Accio i bilen fort som tusan och åkte till UDS.

Efter flera timmar i väntrummet fick jag tillslut skriva in Accio på operationsavdelningen och lämna henne där. Senare på kvällen fick jag och Kalle åka och hämta Accio och veterinären hade då sytt ihop henne på två ställen och satt två dränage.

Min och Kalles teori var först att Accio måste ha fastnat någonstans i hundgården, då det var en så himla stor sårficka. Veterinären tyckte dock att såren såg så fint ut och trodde att skadan berodde på att Lady kan ha fastnat med en hörntand då de lekte, fått panik och slitit sig loss. Veterinären poängterade dock att det är lätt hänt, kan ske på en bråkdels sekund och att det skulle sett helt annorlunda ut om hundarna haft för avsikt att skada varandra.

På söndagsmorgonen insåg jag att det ena dränaget släppt under natten och som då hängde och dinglade ner till Accios armbåge. På förmiddagen fick vi därför åka till Ultuna igen för att sätta nytt dränage. Ännu en heldag gick till att sitta i väntrummet. Accios sövdes ännu en gång och fick ett nytt dränage satt, jag fick sedan åka hemåt igen med en halvvaken och påverkad husky. ♥

Resten av dagarna och nätterna har gått bra, Accio har haft en sårbody på sig för att hålla dränagen på plats och för att inte komma åt att klia eller slicka på dem. Hon har varit med mig på jobbet varje dag och fått leka kontorshund. Igår var vi in till Ultuna för att plocka bort dränagen vilket det gick jättebra. Accio är en riktig stjärna och är så lätt att handskas med, hon står tyst och stilla och ställer upp på allt. ♥

Vi ska tillbaka till UDS 7 maj för att plocka bort stygnen så nu håller jag tummarna för att såret fortsätter läka fint och att Accio fortsätter vara pigg och glad. Jag är så tacksam över att hon trots allt mår väldigt bra, är glad och att det inte blev värre än vad det blev.

Jag har dock så himla dåligt samvete och känner mig som världens sämsta människa och hundmamma. Jag förstår inte riktigt hur det kunde gå så snabbt och hur Accio kunde få så stort sår utan att någon av dem var arg eller visade några tecken på att det var någonting annat än lek. Jag hoppas verkligen att det här var en engångsgrej och att Lady och Accio huxflux inte börjar ogilla varandra. Skulle någonting hända med flockdynamiken skulle jag gå sönder.

Jag är så trööööööött…

Jag är på så himla dåligt humör och så trött att jag inte vet vad jag ska göra, just nu sitter jag i sängen omgiven av hundarna. De andas tungt och njuter av lugnet, de små pälsmonstren tycker faktiskt att det är ganska mysigt med en lugn dag.

Igår kväll gick jag och la mig vid halv sju, trött, irriterad och less, och sov till halv tio i morse. 15 timmar helt däckad. Min kropp är trött. Mitt huvud är slut. Jag har, som så många gånger förut, kört på med lite för mycket, lite för länge. Jag önskar att jag någon gång skulle hitta den där balansgången, kunna känna av vad som är lagom, och kunna välja och prioritera med omsorg. Mitt liv är som en centrifugerande tvättmaskin som snurrar på varv efter varv efter varv tills den tillslut stannar och är färdig. Problemet är bara att någon tryckt på extra centrifugering och varven är onödigt många och går onödigt fort. När maskinen väl stannar blir det alldeles dött i tvättstugan och aktivitetsnivån är på noll. Tvätthögarna som byggs av oro och ångest växer och växer och när tvättmaskinen äntligen laddas om börjar samma procedur: förtvätt, extra sköljning, extra centrifugering… För mig räcker det inte med att göra någonting halvdant, eller lagom, allt ska göras ordentligt och gå fort.

När jag är inne i den här delen av proceduren, delen där tvättmaskinen klickat till och luckan öppnats, orkar jag inte göra någonting. Mitt driv är som bortblåst och jag finner inte glädje i någonting annat än att bara vara med hundarna. Jag orkar inte vara ute, orkar inte träna, orkar inte rita… Jag orkar inte skriva klart det här inlägget heller och vet inte riktigt vad jag ville förmedla med texten från början. Jag är trött. Så himla trött. Idag ska jag och hundarna inte göra någonting. Imorgon hoppas jag att jag är pigg igen och att jag är redo att dra igång en till tvätt…

SÖKDAG

Gårdagen spenderades med två av mina kära vänner och våra sju hundar. ♥ Planen var att träna sök och prova på lite drag med min väns ena hund.

Vi började med att ge oss ut i kohagen här bakom (som är tom just nu) och styrde stegen mot skogen. Jag hade med mig Lufsen och Bamse, tjejerna fick stanna hemma under tiden. 🙂 Bamse har inte tränat sök sedan i höstas någon gång och Lufsen har aldrig provat på sök under organiserade omständigheter. Jag och Lufsen har kört väldigt mycket kurragömma och annars är han mest van vid att leta leksaker och köra uppletande. Det märktes och Lufsen förstod inte riktigt VAD han letade efter, båda grabbarna smällde på och öste järnet men kopplade inte på näsan direkt. Båda var dock väldigt glada och pigga, de älskar att jobba och efter en stund föll polletten ner. Sök är väldigt roligt, och även om jag aldrig kommer träna för att tävla tycker jag att det är ett utmärkt sätt att aktivera hundarna och vi kommer fortsätta träna det ”för kul”. ♥ Vårt lilla sökgäng bestod förutom mina två vita, av vita herdehunden Vinga och kelpien Acca.

Efter massor av sök begav vi oss, trötta mattar och trötta hundar, tillbaka hem till mig för att fika med saft och bullar.

Efter fikat var det dags att ta fram dragselarna och låta vita herden Vinga prova på att dra. Hon var dock inte så glad i att dra och det blev en klurig nöt att knäcka. Malin lyckades fånga mig och Amanda på bild när vi var i full gång att fundera för fulla muggar. Haha. Fortsättning följer vad gäller Vingas dragkarriär….

29855675_1898061463560486_1095363528_n