En hunds motivation

Någonting jag tyvärr ofta hör är hundägare som beklagar sig över sina hundar och hur korkade, odrägliga och ouppfostrade hundarna är. Att träna hund innebär att man jobbar i samspel med hunden, man samarbetar, och det är en förutsättning för att nå framgång. Att försöka träna, alltså jobba, med en hund som inte själv förstår vinsten i det, eller som har sina prioriteringar någon annanstans är alltså ganska lönlöst.

En hund styrs av olika motivationer och enligt Curt Blixt kan en hund endast ha en motivation i fokus och handlar efter den instinkt eller motivation som är starkast. Vi har nog alla sett en lekande hund som plötsligt stannat upp för att klia sig, dricka vatten eller rusa fram till staketet för att skälla på grannen. När vi går på promenad och hunden plötsligt drar fram till en fläck för att nosa intensivt så har motivationen för att lukta varit starkast och den hunden agerat på.

40407589_10217128689872385_3893872871595835392_n

Vissa påstår att vi hundägare till viss del kan påverka dessa motivationer och att dess styrka och betydelse kan komma att ändras för hunden. Vilket såklart är sant! En hund som förstått vinsten i att samarbeta med sin ägare och har hög motivation för det agerar i mindre grad på andra motivationer som kan uppkomma under exempelvis ett fotgående. Det är dock svårt att veta vilka motivationer vi kan påverka, vilka som är möjliga att förstärka, förminska eller träna bort. Beroende på genetik och avel har olika hundar och raser olika grader av alla motivationer. Vissa hundar har inte, och kommer kanske aldrig få, samma behov av att samarbeta med sin ägare medan vissa andra har väldigt lågt intresse för t.ex. vilt och kommer därför inte agera på en jaktmotivation lika lätt.

Genom att man som ägare är förutseende och planerar sin träning eller sina promenader till platser eller tidpunkter då risken för de motivationer man vill slippa är som minst kan man lättare arbeta med att förstärka och belöna upp de motivationer, instinkter och känslor man vill ha hos sin hund. Det handlar alltså om att ge hunden de rätta förutsättningarna för att lyckas. Har man en hund som har låg motivation för samarbete och lätt reagerar på andra motivationer, en störningskänslig hund alltså, är det dumt att börja träna i en sådan miljö där hunden ständigt får stå emot och utsättas för det.

29339874_10215874517518860_2336192858739965952_n

När man börjar träna sin hund är det därför jätteviktigt att vara duktig på att belöna rätt och mycket, oavsett vilken typ av belöning som passar sin hund bäst, för att bibehålla glädjen och förväntan hos hunden. Ju mer uthållighet och ju högre motivation för samarbete hunden får desto tråkigare kan man som ägare sedan bli och desto längre kan man begära att hunden ska prestera. Att vara tråkig som ägare gör att hunden kommer fortsätta agera på de motivationer den anser vara självbelönande, t.ex. att rusa framför att lukta på en fläck eller springa efter en hare. En hund kommer aldrig prioritera en tråkig motivation som inte ger den något.

När det kommer till hundträning och möjligheten att utvecklas och bygga upp ett starkt och bra samarbete med sin hund tycker jag det är viktigt att fundera på följande saker.

  • Tycker vi båda att den här träningen är rolig?
  • Hur vet jag om min hund tycker något är roligt eller är glad?
  • Vilken typ av belöning uppskattar min hund bäst?
  • Hur leker jag bäst med min hund?
  • Vilka krav ställer jag på min hund och vad är jag som hundägare skyldig att ge tillbaka?

Det handlar om att hitta de bästa förutsättningarna för att lyckas, samt att kunna granska sig själv, sin hund och sin träning från ett annat perspektiv och kunna reflektera över varför det gått bra eller dåligt. Har jag som hundägare en dålig dag och har svårt att hålla reda på mina tankar eller hålla koncentrationen är det orättvist att genomföra en träning där jag ställer krav på att min hund ska ha det.

Jag tycker att det här ämnet är så spännande och jag skulle så gärna vilja höra era tankar och erfarenheter. Lämna gärna en kommentar här på bloggen eller kommentera inlägget på Facebook. ♥

30706240_10216140486727924_851074402794602496_n

Organiserad hundträning

Ett av mina nyårslöften det här året är att bli mycket bättre på att planera, logga och utvärdera hundarnas träning. Jag känner, som jag ju skrivit tidigare, att jag lätt spårar in på en hund och en gren ett tag och sedan byter fokus. Jag vill kunna ha fokus på alla hundar och vår träning kontinuerligt vecka efter vecka.

För att styra upp lite har jag köpt en dogofax från OH MY DOG! där jag samlar allt som har med vår träning att göra. I den har jag gjort en årsöversikt var till hundarna där jag lätt kan fylla i varje dag vad vi gjort, jag har gjort en ”nyckel” för att komma ihåg färgkodningen och lätt kunna ha översikt. Jag har också skrivit ut en av mallarna från OH MY DOG! och ska använda den till att tracka kloklippning.

 

För ett tag sedan pysslade jag och min vän Johanna ihop varsin affisch med alla våra mål för hundträningen 2018. För mig är det också ett sätt att hålla mig fokuserad och målinriktad. En av anledningarna till att jag har haft så svårt att fokusera ordentligt har tidigare varit att jag inte haft några mål och inte heller vågat bestämma mig för vad jag vill.

26906013_10215332027516949_1243295357_o

 

Såklart hundar pratar!

I lördags var jag och min vän Ida i Stockholm på Svenska Brukshundklubbens symposiom ”Tänk om hunden kunde prata”. Det var väldigt intressant och föreläsarna var Per Jensen, Kenth Svartberg och Åsa Nilsonne. Jensen och Svartberg är två av mina favoritförfattare och jag gillar dem verkligen inte mindre efter lördagens föreläsningar. Symposiets tema Tänk om hunden kunde prata förvandlades ganska fort till SÅKLART hunden kan prata! och jag håller verkligen med.

Något jag verkligen fascineras av och som fyller mig med så mycket värme och kärlek är alla de tester och forskningsprojekt som genomförts där slutsatserna kunnat bevisa att hundar är så mycket mer lika oss människor än vad många tyvärr verkar inse och att deras känsloregister och medvetenhet på många sätt liknar vårt. Det i sig är egentligen inte nyheter för mig, jag har alltid varit övertygad om att hundar, och i synnerhet mina egna såklart (fniss), har ett otroligt brett känsloliv och kan känna och visa t.ex. både missnöje, kärlek och att någonting inte är rättvist väldigt tydligt.

17426235_1314304265304116_4687195344527011162_nAtt leva med en flock om fyra hundar är något av de mest givande jag vet och någonting som fyller min vardag med så mycket. Jag har ALDRIG tråkigt med dessa individer och även om jag självklart inte alltid är glad så är samspelet mellan dem, och oss, så levande och berikande.

Varje dag hemma hos oss uppkommer situationer som bevisar att hundar till exempel kan imitera både oss människor och varandra, och att de lätt kan komma fram till konsekvensen av en händelse. Exempel: klätterapan Lufsen hoppar upp på en sten och söker min bekräftelse. Han får höra ett ”åh vad du är duktig” eller ”ååh vilken snygging”. Han får alltså inte höra belöningsordet BRA eller någon godis. Strax därefter står ytterligare tre förväntansfulla hundar på stenen och ser uppmanande på mig. ”Hur snygga är inte VI då?!”. 🙂

Jag skulle kunna skriva på i all oändlighet om hur socialt kompetenta våra hundar är och hur bra de är på att tyda oss och kommunicera med oss men jag väljer att runda av här och avslutar med att säga: HUNDAR ÄR BÄST. 

Det där med att räcka till…

Jag är verkligen tacksam över det liv jag lever. Tacksam över att jag har möjlighet att bo där jag bor, att jag har fyra underbara hundar, världens bästa sambo och att vara fysiskt frisk. Ibland är jag dålig på att komma ihåg att stanna upp i vardagen och tillåta mig att känna denna tacksamhet, det är lätt att fastna i vardagens stress och hets och bara ”leva på” utan att reflektera så mycket. Någonting jag däremot reflekterar en del över, känner en viss ångest av och har dåligt samvete över är känslan av att inte räcka till. 

Jag är inte en lagom person, jag gör inte saker halvhjärtat och jag har ibland svårt att se mina egna begränsningar. Det resulterar i att jag blir uppslukad av det jag intresserar mig för och har svårt att hitta en nivå som är rimlig och lagom. I många situationer är min överambitiösa sida väldigt bra, men i andra situationer önskar jag att jag hade lättare för att hitta stabil balans.

När det kommer till hundarna känner jag mig ofta kluven, otillräcklig och misslyckad. Jag avundas ibland mina vänner och bekanta som har en huvudsyssla med sina hundar som de kan ägna sig helhjärtat åt, eller endast en hund att lägga all sin tid och fokus på.

Missförstå mig inte, jag älskar alla mina hundar mer än allt och skulle aldrig välja bort någon av dem. Men just för att jag älskar dem så mycket vill jag ge dem allt jag kan och lite till, och där brister jag. Jag önskar att jag hade all tid i världen för att kunna ge Bamse all den tid han behöver i lydnaden. Jag önskar att jag kunde grotta ner mig helt i lydnadsvärlden och spendera kvällarna på olika appellplaner för att träna fritt följ och apportering. Jag brinner för lydnad och jag brinner för Bamse. Samtidigt brinner mitt hjärta för draghundssporten och när jag står bakom Lady och Accio på min sparkcykel finns det ingenstans jag hellre är. Jag skulle vilja ta hundarna och mitt pick och pack till Norrland för att leva och andas draghundslivet dygnet runt. Så har vi Lufsen, min älskade följeslagare som funnits här längre än alla andra. Min bästa vän och sanna kärlek. Han som älskar att jobba med nosen och som är en naturbegåvning på Nose Work. Honom vill jag också ge allt. Jag vill kunna ge honom utrymme för utmaningar och plats att utvecklas.  Jag vill att han aldrig någonsin ska känna sig bortvald eller försummad. Jag vill aldrig att någon av mina älskade hundar, mina bästa vänner, ska behöva känna sig åsidosatta eller försummade. 

Och där mina vänner, har vi min livsekvation som får mig att känna mig otillräcklig. 2018 har jag som mål att försöka hitta balansen i livet. Att eftersträva en tillvaro där allt fungerar och rullar på. En vardag där mina fyra hundar, min sambo, mitt jobb och allt som hör huset och hushållet till bara klaffar och faller på plats. Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det hela fortskrider. ♥