Vi skyndar långsamt…

Det är dumt att stressa som jag brukar säga, och det är sannerligen något jag och Bamse anammat när det gäller vår tävlingskarriär. Förrförra sommaren, i juli 2017 närmare bestämt, debuterade vi i Startklass på Sala Brukshundklubb och jag minns det som igår. Jag var såååå nervös. Jag hade gjort upp en tävlingsplan och planerat allting i detalj. Jag hade tänkt ut exakt vad jag skulle göra från det vi kom fram till tävlingsplatsen tills vi var klara. I planen ingick bland annat att Bamse skulle få stanna i bilen så länge som möjligt för att inte behöva stressa upp sig så långt innan det var vår tur. Den planen gick i kras ganska fort. Jag började nämligen med att låsa in bilnyckeln och stod sedan där som ett fån, med ett koppel i ena handen och en apportbock i den andra. Jag minns att jag tänkte att det i alla fall var en jäkla tur att jag hunnit ta ut både hund,  koppel och apportbock innan jag låste bilen och smällde igen bakluckan. Att stå där med en låst bil, en bilnyckel på insidan, en skällande hund och en panik som bara växte sig större var inte roligt. Jag skrattar gott åt eländet idag, men då var det sannerligen inte kul.

Som ni säkert kan tänka er så gick den tävlingen s k i t. Jag var för stressad, nervös, ofokuserad och oförberedd. Jag var så himla besviken efteråt. Så jäkla arg och ledsen på mig själv och Bamse. Jag kommer ihåg att jag grinade som en galning i bilen, både för att jag var så besviken på tävlingsresultatet men också för att jag hade så dåligt samvete över att jag varit besviken på Bamse. Världens bästa, finaste Bamse. Han hade ju gjort allt han kunde. Hans prestation och uppförande inne på planen var en ren återspegling av mig som förare. Den kvällen lovade jag mig själv dyrt och heligt att lägga lydnaden på hyllan och inse att det inte var för oss.

Men ni vet ju hur det är, skam den som ger sig. Jag la inte lydnaden på hyllan och jag vägrade inse att lydnaden inte var vår arena. Vi har sedan förrförra sommaren tränat, tränat och tränat, tränat lite mer och petat in någon tävling då och då. Sista tävlingen vi gjorde var i mars förra året, då vi lyckades skrapa ihop 165 poäng och vårt allra första uppflytt. Efter den tävlingen infann sig något slags lugn i mig. Vi hade klarat det. Vi hade nått uppflyttningsresultat och för en gångs skull lyckats visa del av oss som annars bara närvarat vid träning och lyst med sin frånvaro under tävling. Jag valde att ligga lite lågt, fokusera på annat ett tag. Anmälde till två till tävlingar under 2018 men strök mig från båda av olika anledningar, skadad hund första gången och massor med oanmält snö (och sommardäck) andra gången.

För ett par veckor sedan bestämde jag mig, 2019 ska bli året då jag och Bamse på riktigt blir klara med Startklass och går vidare till nästa klass. Vi ska inte bara ha klarat det en gång, vi ska kamma hem tre uppflyttningsresultat och det där jädrans lydnadsdiplomet. Sagt och gjort, anmälde mig till första bästa (och närmsta) inomhustävling och i lördags, 5 januari, var det dags.

Vi genomförde ett fint program, några slarvfel från min sida, och kammade ihop 172 poäng, uppflytt och en sjätte placering! Nu behövs det bara ett till sen tackar vi för oss och vinkar adjö till Startklassen. Så ja, det gick nästan ett år mellan tävlingarna och våra uppflytt, men vi skyndar långsamt. ♥

49797489_2053655561368979_6998839269724782592_n49446111_2047777428623459_3629091230173888512_n

Trädgårdslydnad

Som jag skrev i förra inlägget har motivationen för lydnadsträning inte riktigt funnits senaste tiden. Alldeles för mycket jobb och annat som behövts göras har fått komma emellan. Härom kvällen fick jag dock ett litet lydnadsryck och passade på att träna hemma i trädgården. Jag älskar egentligen allt som handlar om att planera, logga och utvärdera men just nu har även det hamnat i skymundan och senaste träningspassen har blivit lite ostrukturerade och hafsiga. Vid detta tillfälle tränade jag iallafall lite fjärrdirigering, läggande under gång och apportering. Jag har backat en del i fjärrdirigeringen då jag märkt att Bamse ibland chansat, varit för ouppmärksam eller kört lite på autopilot. Att han mer gjort ett inlärt beteende i flera steg än att faktiskt lyda varje kommando: ligg – upp, osv. Därför försöker jag variera tiden mellan de olika kommandona samt upprepa samma kommando igen ibland, så han lär sig att min röst inte alltid innebär ett skifte.

Lydnad i goda vänners lag

Framåt kvällskvisten packade jag in Bamse och rullade in mot Enköpings Brukshundklubb där lydnad med tre fantastiska vänner väntade 😀

Vi har tänkt att anmäla oss till en inofficiell lagtävling i lydnad som Uppsala BK ska anordna så idag klurade vi bland annat på vem som ska genomföra vilka moment. 😊

Det var riktigt kul att få träna ordentligt igen, jag har inte haft någon som helst motivation för lydnaden senaste tiden och med den brutala värmen som grädde på moset har träningen legat helt på is. Efter ikväll känner jag mig motiverad och peppad, precis som det ska kännas när man tränar med bra sällskap 😍

Kvällsturer

Igår visade termometern äntligen lite svalare temperatur och det firades med två dragturer. ♥ Bamse och jag körde en tur med cykel, det var superlänge sedan jag var ute och drog med cykeln och det har jag saknat lite. Bamse är inte van alls att gå ensam i draget med jobbade på superbra. Han fick testa Zero DC-selen jag köpt åt honom och Lufsen och den passar fint. Efter min och Bamses tur var det dags för tjejerna och jag bytte till kickbiken. Vi drog en tur där en del av rundan gick över en nyslagen vall och trots att det var tyngre än vanligt och helt ospårat jobbade Accio och Lady på så fint!

Nu är det mindre än två veckor kvar till tävling och jag är helt pirrig, det får gå som det går och mitt mål med tävlingen är att jag och tjejerna ska lyckas med två lugna starter, ta oss runt båda dagarna och HA ROLIGT! ♥

Lydnadstisdag

Dagen till ära har jag, Lady och Bamse betat av ett lydnadspass i Hundmetros fina inomhushall.

Jag har den senaste tiden (typ senaste året….) nästan inte tränat någon lydnad alls med Lady men för några dagar sen fick jag ett ryck och bestämde mig för att träna in momenten i startklass. Om vi sedan startar någon tävling i framtiden eller inte får vi se. 😉 Lady var väldigt fin idag och hon är en fröjd att jobba med, hon har såå mycket energi och glädje!

Bamse och jag tränar inför Klass 1 och idag blev det mest fotgående och rutan. Bamse var som alltid på hugget och har alltid så fin attityd till träning.

SÖKDAG

Gårdagen spenderades med två av mina kära vänner och våra sju hundar. ♥ Planen var att träna sök och prova på lite drag med min väns ena hund.

Vi började med att ge oss ut i kohagen här bakom (som är tom just nu) och styrde stegen mot skogen. Jag hade med mig Lufsen och Bamse, tjejerna fick stanna hemma under tiden. 🙂 Bamse har inte tränat sök sedan i höstas någon gång och Lufsen har aldrig provat på sök under organiserade omständigheter. Jag och Lufsen har kört väldigt mycket kurragömma och annars är han mest van vid att leta leksaker och köra uppletande. Det märktes och Lufsen förstod inte riktigt VAD han letade efter, båda grabbarna smällde på och öste järnet men kopplade inte på näsan direkt. Båda var dock väldigt glada och pigga, de älskar att jobba och efter en stund föll polletten ner. Sök är väldigt roligt, och även om jag aldrig kommer träna för att tävla tycker jag att det är ett utmärkt sätt att aktivera hundarna och vi kommer fortsätta träna det ”för kul”. ♥ Vårt lilla sökgäng bestod förutom mina två vita, av vita herdehunden Vinga och kelpien Acca.

Efter massor av sök begav vi oss, trötta mattar och trötta hundar, tillbaka hem till mig för att fika med saft och bullar.

Efter fikat var det dags att ta fram dragselarna och låta vita herden Vinga prova på att dra. Hon var dock inte så glad i att dra och det blev en klurig nöt att knäcka. Malin lyckades fånga mig och Amanda på bild när vi var i full gång att fundera för fulla muggar. Haha. Fortsättning följer vad gäller Vingas dragkarriär….

29855675_1898061463560486_1095363528_n